Man ska inte klaga.......

......det kan bli eller vara värre, och det är det säkert oxå, för många i världen
 men just nu är jag bara så slut/trött/hängig att jag måste klaga lite.
Eller kanske inte klaga så mycket, bara få prata av mej lite.
Min Mcs blommar just nu. Jag har konstant, värk i huvud, nacke, axlar, leder och fötter.
Kroppen känns helt orkeslös och benen som spagetti. Huvudet är som i en dimma.
Minsta lilla doft som kommer emot får mej att må otroligt illa. Jag får "halpa humala" som finnen säjer
vilket betyder billig fylla. Alltså börjar min värld gunga och ännu värre snurra.
En natt förra veckan vaknade jag av att jag svängde mej och vips började min värld snurra
så intensivt att jag trodde för en sekund att jag skulle falla ur sängen. Illamående kick in direkt.
Fort tillbax till den ställningen jag låg i före anfallet och då dämpas symptomen genast. Men man
måste ligga helt stilla, får inte röra sej en millimeter eller så börjar det igen. Då var jag livrädd för hur morgonen skulle se ut för det brukar visa sej att jag inte kan komma upp ur sängen på hela dagen.
Vilket är mycket svårt när man ska till toan. Man hålls knappt på benen alls för det tvinnar så mycket,
man börjar spy och får diarré på minuten. Hela kroppen skriker på hjälp: ta bort detta hemska medel som har förgiftat mej.
Så illa blev det inte denna gång men det var nära, det vet jag från förut.
Istället går jag dag efter dag och känner mej helt totalt slut, min syn är mycket grumlig, jag måste använda
läsglasögon till allt. Mitt minne är uruselt, jag glömmer en hel massa och minns oftast inte saker som hände
för någon minut sedan som att jag har mat på spisen eller bröd i ugnen. Senast igår satt jag stekpannan på plattan och plattan på och så gick jag upp och talade med ungarna i övrevåningen. Glömde alltså helt bort att
jag håller på och lagar mat. Cirka 5 minuter senare sa ena barnet något om mat och då rusade jag ner till köket och såg min heta stekpanna på plattan.
När jag mår bra då minns jag allt, helt onödiga saker, sådant som man borde glömma bort så vilket är
bättre? Att minnas allt eller glömma en del?

Marie I växeln - Gyllene Tider

Jag förklarar mej frisk från astma

Ja så är det. Jag har tänkt på detta ofta och länge. Jag har faktiskt inte astma längre.
Jag fick min diagnos när jag var 20 år. Då sas det att man inte kan botas från detta,
det kan bara hållas i styr med mediciner.
Bull shit säjer jag: det kan visst botas med mat. Det känns skönt att inte behöva ta olika
astma mediciner hela tiden. De är dyra och de hjälper bara att dölja problemet.

Mitt problem och min rädsla nu är att sluta köpa dessa mediciner. Det är ju alltid så att det
känns tryggt att ha sin sjukdom, något man kan gömma sej bakom vid olika tillfällen.
Om jag inte är astmatiker, vad är jag då?
Om jag nu slutar köpa dem, fastän jag inte använder dem så hur svårt är det då att igen få ett
B intyg av en läkare om jag skulle få astma igen. Det är svårt, det vet jag, det krävs en massa besök
och tester. Det vill jag inte gå igenom.
On the other hand, om jag fortsätter äta LCHF så drabbas jag inte av astma mer och då behövs inga
B intyg heller.
Som sagt, det är bara frågan om att känna sej trygg gömd bakom sin sjukdom.
Dags att ta ett steg ut i tomma intet och säja: Jag har inte astma och jag tänker banne mej, inte
få det igen.